Benny (Vladivostok)

Onsdag 30 april 08:29

Anser du att dina känslor inför hennes namn är mer värda och mer korrekta än hennes egna? Jag antar att, om du har hund, hör till den typ av hundägare som ska förklara för andra att de inte har rätt att vara rädda för hundar.

Christina Johansson

Onsdag 30 april 15:04

Jag själv är mycket förtjust i fornnordiska förnamn som exempelvis Astrid, Alva, Saga, Sigrid och Åsa. Dessutom är jag glad att svenskan har så många vokaler som nio, däribland vokalerna å, ä och ö. Med långa och korta vokaler har svenskan rentav 18 vokalljud. Det gör svenskan till ett vackert, mjukt och musikaliskt språk.

Observatör

Onsdag 30 april 15:24

Svar till Benny

Åsa är ett kvinnonamn med nordiskt ursprung, och dess etymologi är direkt kopplad till den fornnordiska mytologin och språket. Namnet betyder ”gudinna” och härstammar från det fornnordiska namnet Ása, som är den feminina formen av Ás, vilket betyder ”gud”.

Åsa L. borde väl snarare vara stolt över sitt namn?

Jag har inga känslor inför namnet i sig. Det har heller inte varit något fel på de "Åsor" som jag har träffat i mitt liv.

Christina Johansson

Onsdag 30 april 15:35

Precis som Observatör skriver borde Åsa vara stolt över sitt vackra, fornnordiska namn. Freja, Hedda, Siri och Siv är också fina, fornnordiska namn.

Observatör

Onsdag 30 april 15:41

Ordet "smultron" har använts i svenskan sedan 1400-talet och var ursprungligen ett dialektord, främst från östra Svealand, som så småningom konkurrerade ut det äldre ordet "jordbär".
I danska och norska används fortfarande motsvarigheten "jordbær" för både smultron och jordgubbar
Det finns flera teorier om ordets ursprung, men den mest vedertagna förklaringen är att det hänger samman med verbet smälta – alltså att bären lätt "smälter" eller geggar ihop sig till en massa om de samlas i ett kärl. Därför blev det vanligt att i stället trä smultron på strån, vilket också är en utbredd och gammal tradition i stora delar av Europa
.Ordet smultron anses alltså vara besläktat med ord som multer (hjortron) och mylta (hjortronsylt), där även dessa bär har en tendens att gegga ihop sig
"Det är faktiskt därför det heter smultron på svenska. Bären 'smälter' ihop (smälta – smalt – smultit). Besläktade ord med samma syftning är multer ’hjortron’ och mylta ’hjortronsylt’ eftersom mogna hjortron har samma tendens att gegga ihop sig på liknande sätt i en spann. Man slipper problemet om man i stället trär smultronen på strån."
Ordet smultron blev så småningom etablerat i rikssvenskan, medan det äldre jordbär levde kvar längre i andra nordiska språk
Det finns även andra svenska dialektala namn som rödbär (Gotland), snytterbär och snuggbär (Norrland).

Kez

Onsdag 30 april 20:53

Namnet Åsa låter vackert i mina öron. Vokalen å uttalas mycket njutbart speciellt i vissa delar av vårt land, t.ex mälardalen. Dessutom har namnet den intressanta grava accenten med tonhöjning på sista vokalen.

Benny (Vladivostok)

Tisdag 6 maj 08:25

Svar till observatör:

Du tycker att Åsa borde vara stolt över sitt namn, och det får du tycka. Men den enda som egentligen har något att säga till om vad man känner inför sitt namn är en själv. I mitt namn lyckades man få med både prickar över en bokstav och få tilltalsnamnet att inte vara först. Det första var ett elände vid resor förr, och det andra är trist vid brev adresserade till ett namn jag inte känner igen och i väntrum osv.

Men om du tycker att det är något jag borde gilla, så ska jag väl antagligen gilla det? Jag vet inte bäst själv vad jag känner och tycker?

Nätverket Språkförsvaret

Tisdag 6 maj 13:59

Jag kan omöjligen ta ställning till ditt riktiga namn, eftersom du förmodligen inte heter Benny Vladivostok. Åsa förfasade sig över sitt namn, men har ändå behållit det. Hon kokade alltså soppa på en spik. Fånigt. Jag har tre barn och samtliga har antingen ändrat sina mellannamn eller ändrat stavningen. Det har varit upp till dem och jag har inte gjort dem arvlösa för den skull.