Till Akademibokhandeln och Tukan förlag

För kännedom till Språktidningen, Språkförsvaret och SvD-Språkspalten

På Akademibokhandelns hylla för gratulationskort o.d finns en bok med titeln ”Du är grym”, utgiven av Tukan Förlag.

Den borde avlägsnas från hyllorna och sortimentet. Att använda ordet ’grym’ i en positiv mening, som dessvärre tycks ha blivit vanligt i en yngre generation, är ett sätt att förvanska språkbruket som överskrider en gräns.

Synonymer till ’grym’ är: Hårdhjärtad, hård och elak, kärlekslös, cynisk, obarmhärtig, omild, känslolös, hjärtlös, sårande, utan förbarmande/medlidande, obeveklig, skoningslös, omänsklig, brutal, barbarisk, tyrannisk, sadistisk, bestialisk, inhuman, drakonisk, blodtörstig, mordisk, kannibalistisk, rovgirig, vild, rå och okänslig. (Norstedts svenska synonymordbok 2009)

Exempel? Krig, tortyr, dödsstraff, mord, misshandel, våldtäkt, Förintelsen, tyranni, djurplågeri, … …

Enligt akademiska språkvetare (jag nämner inga namn) är det helt normalt att språk och språkbruk förändras. Förvisso har även många ord ändrat innebörd genom århundradena. Det sker också i vår tid, ibland på sätt som innebär risk för missförstånd eller gör språket fattigare. Mycket måste vi finna oss i, om än under protest.

Men att använda ordet ’grym’ i en uppskattande mening borde inte få passera.

Ett annat ord, som i grunden uttrycker något negativt, är ’hemsk’. Det har – i sin form av adverb – sedan länge kommit att användas som förstärkning av något positivt, exempelvis ”det var hemskt roligt att träffa dig”.

Som adjektiv har det synonymer som fasansfull, fasansvärd, fasaväckande, förskräcklig, ohygglig, gräslig, skrämmande, demonisk …  osv.

Men kan någon tänka sig att säga ”Du är hemsk” i en uppskattande mening? (Jag har ett minne av att jag redan i mellanstadieåldern, på tidigt 1960-tal, läste en artikel om språkbruk som bland annat argumenterade mot att använda ordet ’hemskt’ med förstärkande innebörden till något positivt. Jag undviker det själv.)

Jag vet. Jag är – ur akademiska språkvetares synvinkel – vad man, föraktfullt, kallar ’språkpolis’. Jag har emellertid i hela mitt vuxna liv haft språket som verktyg, såväl professionellt som privat. Jag har skrivit allehanda texter – faktaartiklar, kåserier, festvisor, recensioner, promemorior, remissyttranden, böcker, en doktorsavhandling. Sedan drygt femton år tillbaka är jag översättare. Auktoriserad translator. Jag har skrivit, redigerat och språkgranskat böcker. Sedan sex år tillbaka leder jag språkkaféer för invandrare och gör mitt bästa för att vägleda bland svenskans alla nyanser av synonymer, homonymer, homofoner och idiomatiska uttryck.

Vad är det värt? Ingenting ur språkvetares perspektiv. Språkbruket förändras, oavsett vad jag tycker. Nu har jag i alla fall framfört och argumenterat för en liten åsikt.

 Anders Schærström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)