“Sorry, I don’t speak German”

Journalisten Marie-Luise Goldmann lärde sig tumregeln ”Anpassa dig till värdlandet och lär dig språket” under ett ettårigt studentutbyte i Venezuela i slutet av 2010-talet. I WELT beskriver hon nu sitt intryck av att denna tumregel inte längre gäller i Tyskland, särskilt inte i huvudstaden Berlin. I de trendiga stadsdelarna Kreuzberg och Friedrichshain får hon oförstående blickar när hon beställer kaffe på tyska: ”Sorry, I don’t speak German”, är ofta svaret från servitrisen. I Berlin har det bildats en internationell gemenskap av mestadels unga, ganska välbetalda anställda som arbetar på företag, barer eller inom den kreativa scenen. De delar inte samma bakgrund eller kultur, utan deras gemensamma nämnare är det engelska språket. Detta har en stor inverkan på de unga berlinarnas vardag. Goldmann berättar att i de flesta gruppchattar och vänskapskretsar som hon tillhör sker kommunikationen alltid på engelska så snart det finns en enda person som inte har tyska som modersmål. ”Tyskan tenderar att masochistiskt undertrycka sig själv”, säger Goldmann. Ett synligt bevis på detta är också ”inflationen av engelska, dvs. det överdrivna anammandet av engelskt ordförråd”. Enligt Goldmann har Berlins engelska fetisch, trots dess ”inkluderande, kosmopolitiska framtoning”, en exkluderande karaktär, vilket innebär att i synnerhet äldre människor och utlänningar utan kunskaper i engelska lämnas utanför. Källa:  welt.de (betalmur)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)