Lars-Gunnar Andersson skrev i sin språkkrönika i Göteborgs-Posten den 10 augusti bland annat:

“Namngivningen har varit svenskspråkig. Detta har varit så självklart att det inte ens diskuterats. Men detta gäller namngivning i det offentligas regi.

I företagens värld ser det annorlunda ut. Det står naturligtvis Petter Stordalen fritt att kalla sitt hotellföretag Strawberry Hotels. Att han sedan för ett okänt antal miljoner lyckas få Sveriges nationalarena att officiellt heta Strawberry Arena är något helt annat. Det är märkligt och svårbegripligt. Ska verkligen en hotellägare kunna köpa sig namnrättigheten till en nationalarena?

Det lät som ett aprilskämt, det visade sig vara sant.”

Läs vidare här!

Frågan om namngivningens betydelse  uppmärksammades tidigt av Språkförsvaret. I vårt utkast till svensk språklag 2006  skrev Språkförsvaret:

Ҥ 13. Namngivning

1. Namn på platser och orter skall enbart ges på svenska utom i områden, där meänkieli eller samiska av hävd har talats, varvid parallella namn kan användas.

2. Namn på institutioner, allmänna organisationer, byggnader, projekt och så vidare, som initierats eller bekostats av svensk myndighet skall ges på svenska. Parallell namngivning på främmande språk kan ske om det är befogat, men under förutsättning att det svenska namnet står först.”

(Denna nädagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)