I artikeln ”Så talar den som inte har något att säga” igår i Svenska Dagbladet skriver Anders Q Björkman bland annat:

De flesta svenska popartister har sedan länge övergett svenskan, och i stort sett hela samhället rör sig i samma riktning. Till exempel odlar företag och deras företrädare gärna egna fikonspråk, inte sällan obegripliggjorda genom betydande inslag av mumbojumbo-engelska.

Som Martin Cedergren, global creative director på Lindex. När tidningen Resumé i en artikel undrar om inte företagets annonskampanj ”Äntligen!”, med bild på den nyvalda statsministern Magdalena Andersson (S), försöker åka snålskjuts på den positiva känslan av kvinnlig framgång, svarar han så här:

”Vårt reason to talk i det här avseendet är att Lindex higher purpose är att ’Empower and inspire women everywhere’ och det jobbar vi med på många olika sätt.”

Varför i all världen uttrycker han sig så?Är det, som en bekant antyder på Twitter, ett försök att imitera Percy Nilegård från Killinggängets 90-talsserie ”NileCity 105,6”?

Ett annat exempel på pidginsvenska finner vi i den uppmärksammade platsannons där Sveriges Radio, sprudlande av entusiasm, berättar följande:

”Den agila transformationen på Sveriges Radio går in i en ny fas! Nu bygger vi intern förmåga inom coachning och söker därför en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt, ansvarar för att hålla ihop vad agilt på Sveriges Radio är och leder arbetet med att bygga upp vår interna agila coachningsförmåga.”

Sammanlagt upprepas olika varianter av agil 35 gånger i annonsen. Den som söker glosan i Svenska Akademiens ordlista hittar den däremot noll gånger, men väl den etymologiska släktingen agility, som SAOL definierar som ”lydnadstävling för hundar”. Men nu är det inte våra fyrbenta vänner som Sveriges Radio riktar sig till, utan till människor som har ett ”agilt mindset”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)