När jag läste artikeln ”Andreas Weises insikt efter sin pappas död ”i Expressen (2021-12-08) stötte jag på ett för mig helt nytt ord i svenskan: ”vobbla”. Andreas Weise säger:

”– Det har tagit mig ett par år att sluta se ner på mig själv. Jag har alltid haft den problematiken att jag har en självkänsla som vobblar. Vad det beror på, det kan vara flera olika anledningar, men det har alltid hindrat mig från att slappna av och känna att jag duger. Jag tror att när jag fick barn, så insåg jag att väldigt viktiga saker, ’du duger som du är.’”

Jag sökte efter ”vobbla” i SAOB och SAOL och fann till min förvåning detta engelska ord i såväl ordboken som ordlistan, både med stavningen v och w. 

SAOB:

vobbla vobblade vobblat

eller

wobbla wobblade wobblat

verb

[våb`-] 🔊 äv. [wåb`-] 🔊

● kränga särsk. om for­don i hög fart

något vobblar

belagt sedan 1988; till engelska wobble med samma betydelse

vobbla vobblande, vobbling

wobbla wobblande, wobbling

SAOL:

wobbla el. vobbla [våb`la] verb ~de ~t 

• kränga, slingra

Finita former                     

wobblar (vobblar)              presens aktiv

wobblas (vobblas)              presens passiv

wobblade (vobblade)         preteritum aktiv

wobblades (vobblades)      preteritum passiv

wobbla (vobbla)                 imperativ aktiv

Infinita former                  

att wobbla (vobbla)            infinitiv aktiv

att wobblas (vobblas)        infinitiv passiv

har/hade wobblat (vobblat)                     supinum aktiv

har/hade wobblats (vobblats)                 supinum passiv

Presens particip                

wobblande (vobblande)

På Wikipedia står följande om införandet av w i alfabetet, vilket skedde 2006:

”W [dubbel-ve] är den tjugotredje bokstaven i det moderna latinska alfabetet. Bokstaven räknades i den svenska versionen av detta alfabet fram till 2006 som en variant av V, enligt Svenska Akademien. Det innebar bland annat att V och W sorterades tillsammans vid alfabetisk ordning. Detta ändrades i 2006 års upplaga av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, bland annat till följd av bokstavens mer utbredda användning i etablerade lånord som ”webben”, som stundom uttalas såsom på engelska; tyska lånord som stavas med W uttalas dock precis likadant som om de stavades med V. Det finns ett fåtal exempel på minimala ordpar där man i uttal och definition kan skilja på V och W, som tvist och twist.”

Christina Johansson

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)