I boken “Mellan forskning och politik” skriver professor em Lars Calmfors följande apropå att många kurser på universitet hålls på engelska. Det som han skriver gäller i än högre grad för grundskola och gymnasium. Svengelska är inte så häftigt som många tycks tro och det är rätt bra att kunna säga det man vill på svenska när man talar till svensktalande.De föräldrar som överväger att sätta sina barn i en skola där engelska är undervisningsspråk bör begrunda vad Calmfors skriver.

”Undervisning i nationalekonomi på B-nivån (och högre) sker sedan ett antal år tillbaka på engelska eftersom det internationella studentutbytet, främst inom EU:s Erasmusprogram, innebär att 10-15 % av studenterna är från utlandet. Ett problem med det är att all kurslitteratur måste vara på engelska, annars skulle ju de utländska studenterna missgynnas. Samtidigt förs den ekonomisk-politiska diskussionen i Sverige på svenska. Men sådant material kan då inte användas. Det begränsar kurslitteraturen och därmed kunskapsinhämtningen rörande inhemska ekonomiska problem.

Ett ytterligare problem är att studenterna inte får träning i nationalekonomisk terminologi på svenska. Det är olyckligt, och faktiskt ett demokratiproblem, eftersom många ekonomer därför i sin framtida yrkesutövning kommer att svänga sig med anglicismer som kan skapa ett onödigt avstånd till många åhörare. Ett exempel är en doktorand som vid en föredragning för riksdagspolitiker snabbt tappade deras intresse genom att genomgående kalla dem för ’policymakare’ (policy makers).”

Annika

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)