Se detta retoriskt skickliga inlägg i riksdagen! Älvdalskan är kanske ett eget språk, som en riksvensk, inklusive en talman, inte förstår...
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
I en artikel om bluffetymologi i Svenska Dagbladet den 23 juni skriver Mikael Parkvall bland annat:
”Bland de svenska klassikerna finns fika och muck, vilka inte kommer från akronymer för ’FördelningsIntendenturKompaniet’ (en förmodligen fiktiv organisation som skulle ha serverat kaffe inom det militära) respektive ”Militär Utryckning, Civila Kläder”. Det första har sina rötter i en omkastning av stavelserna i kaffe, och det senare kommer helt enkelt från romani. Kanske spelar den välbekanta militära förkärleken för förkortningar in här, men inget tyder på att någotdera ordet ens skulle ha sitt ursprung inom försvarsmakten.”
Det påminner mig om etymologiska diskussioner i min barndom. Från fem års ålder till femton års ålder växte jag upp på två ställen i Hälsingland, dels hos mina föräldrar i Bogården, Arbrå socken, och dels i Kvavtjär (också stavat Kvavtjärn) i Njutångers socken hos mormors syster, Ida, och hennes man, Konrad. När jag gick i folkskolan vistades jag i Kvavtjär under stora delar av loven och när jag gick i realskolan i Hudiksvall bodde jag i Kvavtjär och vistades i Bogården på loven.
I varje fall lanserade Konrad olika etymologiska tolkningar. Han menade att Njutånger kom sig av att ”först njuter man och sedan ångrar man sig”, men redan som barn tyckte jag att den förklaringen var för bra för att vara sann. Först senare tog jag reda på etymologin bakom Njutånger.
Namnet Njutånger har en tydlig och intressant etymologi, byggd på två delar: förleden och efterleden.
Den innehåller genitivformen Niuto, vilket är ett gammalt namn på ån Nianån, som mynnar i Kyrkbyfjärden. Detta namn är relaterat till det fornsvenska ordet niuta, som i sin äldsta betydelse betyder "fånga" (jämför verbet åtnjuta). I sammanhanget tros det syfta på laxfångst vid en stor fors strax innan åns utlopp. Det betyder också att namnet Njutångersfjärden egentligen är ”tårta på tårta”.
Ånger kommer från fornsvenska anger (jfr norskans anger som i Stavanger), vilket betyder "havsvik" eller "smal vik". Detta ord har sitt ursprung i det fornnordiska angr och beskriver alltså en vik eller en smal fjärd.
Namnet Kvavtjärn förklarade Konrad med att tjärnen (d.v.s. liten sjö) hade gått i kvav, d.v.s dikats ut. Den förklaringen var däremot rimlig, eftersom den stämde överens med topografin och med att det rann en bäck genom byn.
Byn var intressant också på grund av det förmodligen bara hade genomförts ett skifte där (storskiftet 1799), medan enskiftet 1803 och laga skiftet 1827 hade gått byn förbi. Situationen liknade den i Dalarna. Byn sprängdes aldrig. Det betydde att de fem bondgårdarna låg längs en och samma väg – därutöver fanns det fyra boningshus utan större jordbruks-och skogsmark. Bondgårdarnas mark var utspridd på flera ställen; bland annat delade byn på en ö ute i skärgården. När jag och min familj vid ett tillfälle semestrade hos Konrad på hans ålders höst, specialstuderade jag en karta och hittade faktiskt ett litet stycke mark i en grannby, som tillhörde honom och som han själv inte kände till. Förmodligen var det otjänlig myrmark.
Per-Åke Lindblom
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Nya Wermlands-Tidningen berättade detta den 2/6. Drygt 20 lärartjänster ska bort. Orsaken lär vara en kombination av barnporrskandal och storbrand.
Artikeln ligger bakom en betalmur, men vi får säkert veta mer.
(Dennaa nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Franska ord i Shakespeares språk
År 1066, under slaget vid Hastings, besegrade Vilhelm Erövraren den anglosaxiske kungen Harold Godwinson. Hertigen av Normandie kröntes då i Westminster. Han införde sitt hov, sina regler och sitt språk i hela kungariket. Franska användes då av medlemmarna av den kungliga aristokratin. Att tala detta språk blev ett tecken på hög social ställning i det brittiska samhället. Detta prestigefyllda språk, som ansågs vara internationellt, användes inom utbildning, handel, administration, tull, bön osv. I början av 1400-talet återtog det engelska språket makten, men behöll många ord som lånats från normanderna.
”Engelska är bara dåligt uttalad franska.”
Georges Clémenceau
Detta gäller till exempel ordet bachelier, som under medeltiden betecknade en ogift man i juridisk franska. Det blev bachelor i Shakespeares språk för att beteckna en ogift man. To catch (fånga) kommer från det gamla franska cachier (fånga ett djur). La couronne blev the crown och une chaise blev a chair, osv. Idag kommer cirka 60 % av orden i den engelska ordboken från Frankrike.
Det ständiga utbytet av ord mellan Frankrike och England
De flesta termer som vi tror är anglicismer är i själva verket gamla franska ord. Efter en resa till England får de ibland en ny betydelse och lånas sedan tillbaka till Frankrike. Här är några exempel som förmodligen kommer att överraska dig:
La bougette, en liten läderpåse i vilken man förvarade sina pengar (och därmed, genom metonymi, sin kredit), har blivit budget.
Le chalenge eller chalonge betydde på gammal franska en utmaning, en provokation.
Ticket kommer från ordet ”étiquet”, som var en skriftlig bekräftelse.
Flirter har sitt ursprung i ordet ”fleureter” (från vilket man också får uttrycket ”conter fleurette”).
Spoiler kommer från verbet ’espoiller’, som betydde ”beröva” (man berövar offret nöjet att upptäcka slutet).
Etc.
Däremot är vårt eleganta ”redingote” ett ord som vi har lånat från våra brittiska grannar (a riding coat är en rock som används för ridning). Det finns många exempel. Utbytet mellan dessa två språk berikar ständigt båda språkens ordförråd. Är anglicismerna alltså bara en enkel utveckling av språket?
Den stora ersättningen av lånord med franciserade termer
Académie française, grundad 1635 av Richelieu, kräver en ren och enhetlig användning av språket. Det behöver knappast sägas att användningen av franglais inte är enhälligt accepterad i denna förnäma församling. Det förvränger vår grammatik. Vårt ordförråd är tillräckligt rikt och precist för att vi inte ska behöva använda ord från andra sidan Engelska kanalen. Ned med anglicismerna! 1996 inrättades Commission d'enrichissement de la langue française (CELF). I samarbete med Académie française har dess huvuduppgift att föreslå nya termer för att ersätta brittiska lånord med franska motsvarigheter. Skälv, ni som förtalar Voltaires språk!
Ett urval av deras förslag:
”BalladoDiffusion” för podcasts;
’divulgâcher’ som ersättning för spoiler;
”coup d'effroi” för suspense;
”service de rattrapage” för replay;
tror ni att ni har sett allt? Håll i er, jag har sparat det bästa till sist:
”jour de courage” för coming-out;
”acolyte des illustres” för follower.
En ofullständig lista finns på Akademins webbplats.
Motsvarigheter till anglicismer ignoreras ibland
Att föreslå en fransk motsvarighet är inte alltid en bra idé. Om förslaget kommer sent och anglicismen redan har etablerat sig är det svårt att få den ersättande termen att bli allmänt använd. På frågan ”Har du sett det nya avsnittet av den där fantastiska serien?” är det inte säkert att du vill svara: ”Non, ne me le divulgâche pas ! Je préfère garder le coup d’effroi pour ce soir. Je vais le regarder sur le service de rattrapage.” ("Nej, spoila inte! Jag vill spara spänningen till ikväll. Jag tittar på det på catch up-tjänsten” – översatt från franglais ö-a.)
När det gäller coming out har LGBTQ+-gemenskapen redan ersatt det lånade uttrycket med ”sortir du placard” (komma ut ur garderoben). ”Jour de courage" (modets dag) kritiseras därför hårt på sociala medier och används inte alls av de berörda personerna. Däremot ersatte ordet ”baladeur” på 90-talet mycket väl walkman (på svenska konstruerades det svengelska freestyle, okänt bland engelsktalande – ö.a). Detsamma gäller termen ”infolettre”, som kommer direkt från våra fransktalande vänner i Kanada och som fungerar mycket bra tillsammans med newsletter (franskkanadensarna konstruerade också det eleganta ordet courriel.i stället för e-mail - ö.a.)
Texten har översatts från franskan!
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Michael Sommer, professor i antik historia vid Carl-von-Ossietzky-Universität Oldenburg, kritiserar i en intervju med tidningen Die Welt studenternas stora brister i läsförmåga och varnar för ett ”samhälle med strukturell analfabetism”.
Enligt den 55-årige professorn kan man observera en allmän prestationsnedgång vid de tyska universiteten, och en stor del av studenterna uppfyller inte längre de krav som en akademisk institution ställer på sina studenter. Många studenter uppfyller inte de grundläggande kraven och har inte heller någon utvecklingspotential. Orsakerna till detta är många, men framför allt svårigheter med läsning försvårar studenternas vardag på universitetet. Enligt Sommer klarar yngre studenter inte längre av att ta sig an texter av medelhög svårighetsgrad.
Förutom bristen på läsfrämjande åtgärder i förskolan ser Sommer också den ”prestationsfientliga” inställningen i Tyskland som en bidragande faktor till den sjunkande nivån. Sommer argumenterar till och med för att det vore bättre att minska antalet studenter med ungefär hälften för att upprätthålla ett fungerande universitetssystem.
Läskrisen är enligt honom en del av ett större problem: bristen på intellektuella ambitioner. Den bristande läsförmågan minskar inte bara studenternas prestationsförmåga, utan också deras kritiska tänkande och kritiska förmåga, menar Sommer.
Källa: welt.de (betalmur)
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)