Lars Lönnroth skriver på Facebook:
”Kan man lita på internationella rankinglistor över universitet? I samband med Trumps konflikt med universitetsvärlden påpekade jag häromdagen att Harvard står som nr 3 på den internationella rankinglista som årligen utfärdas i London av Times Higher Education Magasin. På QS Ranking List, också den Londonbaserad, är Harvard rankad som nr 4 men i stort sett är bedömningen där densamma och utgår från i stort sett samma kriterier, i huvudsak baserade på enkätsvar från akademiker och arbetsgivare från stora delar av världen, dock framför allt den engelskspråkiga.
Det som värderas är undervisningens och forskningens omfattning och kvalitet, antalet lärare i förhållande till studentantalet, men också lärosätets internationalisering (mätt i antalet utländska lärare och studenter) samt studenternas anställningsbarhet på arbetsmarknaden. Antalet citeringar i vetenskapliga skrifter används också som kriterium men även här med övervikt för det engelskspråkiga.
Uppenbart är därför att engelskspråkiga universitet gynnas av rankingkriterierna framför exempelvis svenska, tyska eller franska (för att inte tala om ryska!). Det är därför knappast förvånande att de översta 25 platserna på båda rankinglistorna helt domineras av toppuniversitet i USA och England (Oxford, Cambridge, Harvard, Princeton, MIT, Stanford, Berkeley etc.). Först på plats 49 hittar man ett svenskt lärosäte, Karolinska Institutet, medan Lund hamnar på plats 95 och Uppsala på plats 130.
En allmän regel är att lärosäten med internationellt citerade naturvetare och medicinare hamnar högre på rankinglistan än sådana som domineras av humanister och samhällsvetare, eftersom de senare sällan citeras internationellt. Kort sagt: rankinglistorna måste behandlas med skepsis och försiktighet. Inte desto mindre kan man nog lita på att universitet som placerats mycket högt på listan är bra universitet och att de som placerats allra sist är tämligen usla. Däremot kan man inte lita på att universitet som i likhet med Uppsala placerats på plats 130 är dåliga. De riktigt usla torde först återfinnas mer än 1500 platser nedanför Uppsala.”
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Ystads Allehanda berättar:
”Nordic International School tar bort kravet på skoluniform och inför istället en skoltröja eller t-shirt som blir frivillig att bära. Beslutet har fattats mot bakgrund av tidigare kritik från Skolinspektionen.”
Resten av artikeln ligger bakom en betalmur. Nordic International School är ingen internationell skola utan en engelskspråkig friskola.
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Till Språkförsvaret
Jag irriterar mig mycket på att några av de svenskaste företeelserna i vårt land, nämligen Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion, sammanfattningsvis blir benämnda "Public service".
Man borde åtminstone stava och uttala begreppet på svenska: Publik service. Men än hellre finna en annan benämning på svenska.
Kan Språkförsvaret uppmana till några namnförslag?
Hälsningar,
Arne Söderqvist
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Sara Lövestam skriver idag i Svenska Dagbladet bland annat:
”Regeln upprätthölls sedan, med undantag för åren 1973–1976, i flera decennier. År 1999 skrotades den slutgiltigt (?) och Sverige skickade omedelbart ett bidrag på engelska. Faktum är att vi skickat låtar på engelska varje gång vi haft chansen – tills nu. Tillsammans med majoriteten av de deltagande länderna har vi för första gången vänt engelskan ryggen.
Det är ingen högoddsare att det sker samma år som USA:s president pratar om att ta Grönland från Danmark, beskyller Ukraina för Rysslands invasion och hotar med höga tullar mot Europa.
Engelskan har liksom tappat skimret.
De stora förändringarna när det gäller världsspråkens status har alltid börjat i ett nystan av politik, religion, ekonomi och kultur. Latinet spred sig med kristendomen och blev de lärdes språk i Norden runt 1100-talet. Lågtyskan fick under medeltiden massivt inflytande här uppe genom handelsmonopolet Hansan. I slutet av 1700-talet spred den franska revolutionen nya tankar om individens frihet genom Europa och gjorde franskan populär.”
Läs vidare här!
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
I P4 extra i tisdags intervjuades en sjuttonåring i Uddevalla vid namn Elvis Corell Svensson, som har ett språkintresse utöver det vanliga. Han har lärt sig flytande spanska genom att lyssna på spanska filmer, serier och poddar, läsa böcker på spanska och lyssna på spansk musik. Men först tog han reda på de 2000 vanligaste orden i språket, och lärde sig 20 stycken om dagen, att ha som grund. Nu har han tagit sig an arabiska som han började lära sig för en månad sedan, och som ”sidoprojekt” har han japanska.
På frågan om vad det är som är så kul med språk svarar han att man kan förstå varandra på ett närmare sätt än om man använder engelska, även om de flesta kan det. Han menar att om man till exempel är ute och reser kan man förstå varandra bättre och få en närmare relation om man kan den andres modersmål.
Att det är precis så kan jag själv instämma i, av egen erfarenhet. Och det är roligt att det ändå finns ungdomar som är genuint intresserade av språk, och inte bara nöjer sig med engelskan. Hela inslaget kan lyssnas på här, ca 1.34 in i programmet.
Susanne L-A
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)