Språkförsvaret

Läste redaktör Annika Hällstens utmärkta artikel "Sveriges ambassadör välkomnade sina gäster på engelska" i Hufvudstadsbladet/HBL/Helsingfors den 3 november. Det är väl ändå häpnadsväckande att den svenska ambassadören fru Nicola Clase tydligen totalt nonchalerade och ignorerade svenskan under bokmässan på svenska ambassaden. Hon välkomnade nämligen gästerna på engelska istället. Följaktligen blev många av de finlandssvenska gästerna både förvånade och besvikna.

Svenskan är ju ändå ett av Finlands officiella språk. Engelskan har inte alls denna officiella status. Svagt! På tal om nordiskt samarbete.

Nu övergår jag till Sverige och brittisk diplomati. Oj! Något oväntat hände den 31 oktober 2021 på svensk TV. Trodde själv jag drömde. Som väl var, är hustrun ett trovärdigt vittne till detta. Såg ni kanske Rapports nyhetssändning den 31/10 vid 19.30 -tiden på svenska SVT1?

Varför och vad hände? Jo, den brittiska ambassadören Madame Judith Gough svarade nämligen i en intervju på svenska! 

Det var ett kort inslag i nyhetsprogrammet om den pågående klimatkonferensen i Glasgow. Reportern frågade på svenska och den kvinnliga brittiska ambassadören svarade på svenska. Helt otippat! Det klarade hon riktigt bra. Den lilla svengelska accenten på svenskan förlåter vi denna gång mer än gärna. 

Och vi svenskar som är så besatta av engelskan i både tid och otid! Resultat: Det blev en omvänd Brexit!? Ville kanske den brittiska ambassadören visa för svenskarna att även svenskan kan användas i diplomatiska sammanhang? Och inte bara engelskan!

C-G Pernbring                                                                                                                                                                                                                                

Helsingborg/Sverige 

(Texten också inskickad som insändare till Hufvudstadsbladet)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Stefan Lindgren skriver på Facebook:

SvD:s kvalitetsredaktör rapporterar att han är överraskad av att få läsare har haft invändningar mot begreppet  ’storkuklugnet’.

Nej, varför skulle de ha det? Den svenska eliten är redan så amerikaniserad att det är helt straffritt, ofta helt chic, att införa begrepp ur den rika amerikanska under-bältet-vokabulären. Att vi i Europa för länge sedan bestämde oss för att inte duellera, inte spotta på gatorna och inte använda könsord – sådana saker som brukar kallas civilisation – är för länge sedan nederoderat.

Även det faktum att 13-åringar springer runt och mördar folk ingår för övrigt i den allmänna amerikaniseringen, för var annars skulle invandrade ungdomar kunna hämta sina ideal?

Jag finner också att överföringen från amerikanskan uttrycker en intressant glidning. I USA-originalet talas det om ’energy’. Den svenska elitens kukar är lugna, de vill ingenting, har redan ejakulerat. Den amerikanska hoppas fortfarande hitta guld ’någonstans där ute’.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

STILHED FÖR STORM

Modersmål-selskabet 2021

Återigen överraskar det danska modersmålselskabet med sitt litterära bidrag. Årets utgivning innehåller inga språkpolitiska debattämnen och heller inget språkligt tema att samlas kring, varken om språket kring bordets fröjder, dialekter, erotik eller svordomar.

I stället är det en riktigt uppfriskande skönlitterär antologi där det enda gemensamma temat tycks vara platsen där mötena sker, nämligen arbetsplatsen.

Uppfriskande är det med så olika författare med så olika bakgrund och angreppssätt på temat. Bidragen varierar både i längd och tema. I stället för att sätta sig ned som vid en konsert med countrymusik eller blues där man vet att man kommer att få höra 30 countrylåtar eller 30 bluesballader får vi här möta 17 olika verk av 17 olika författare med olika temperament och bakgrund. Några av dessa är välkända och etablerade författare och några är debutanter utan att det för den skull är någon kvalitativ skillnad mellan dessa. Snarare är det läsarens preferenser som gör att vissa favoriter framträder bland de andra. Med detta sagt är det inget bidrag som helt faller ur ramen av kvalitetsskäl.

Bidragen varierar både i längd och tema från 3 till drygt 30 sidor. Påfallande är ändå att många är skrivna under pandemin och där pandemins olika inskränkningar och följder har varit märkbara teman.

Det segrande och tillika bokens första bidrag heter Hesten och författare är Sofie Jörgensen. Här får vi möta landsbygden genom ett beslut som måste fattas; hästen Lotta som varit en trogen vän i så många år måste nu kostas på med veterinär utan större utsikter till att bli bra eller gå till slakt. Med små fina medel tecknar Jörgensen miljön och den hjärtskärande strid som pågår inom Anton.

I ”Vildspor” av Julie Thinggaard Callesen är det barnets perspektiv vi får möta. Barnet som slits i sin lojalitet mellan två föräldrar efter skilsmässan. Skolan är platsen där barnet kan slappna av och inte behöva oroa sig för om mamma ska ligga redlös och kanske död? Men corona stänger skolan och onlineundervisningen kanske inte går så bra om mamma återigen börjar dricka. Hon måste skydda mamman och samtidigt vara så rädd för att mammas ”ett glas vin” återigen ska leda till hejdlöst supande. Pappan förstår vad som försiggår men vill inte och kan inte  pressa på för han är ju priviligierad med en ny familj och kanske har han också dåligt samvete. Nakenheten och desperationen tecknas med små enkla medel som minner om Vita Andersens ”Vilken hand vill du ha?” men med egen utmejslad karaktär.

I ”Det mindste job” av Charlotte Meng Kristensen möter vi undantagsmänniskan Mette med felaktig diagnos (schizofreni) men där vi får möta en människa med fobier och särskilt synsätt. Författarens kunskaper i psykologi och filosofi leder oss in i djup förståelse av en annorlunda människas livsöde.

I ”En eftermiddag på kontoret” av Emilie Söndergaard får vi som omväxling möta chefen-psykopaten i kvinnlig skepnad. Den utstuderade, känslokalla chefen Merete håller hela kontoret i ett järngrepp av skräck utan att någonsin använda uppenbart hårda medel. Det är denna avhumaniserade härskarinna bakom chefsrummet som kallar in medarbetarna en efter en. Och alla vet vad det innebär: En form av andlig tortyr och avklädning av all stolthet. Tårarna tränger på men det gäller att stålsätta sig inför Merete som här får syster Rached i Gökboet att framstå som riktigt trevlig och medmänsklig

Med ”grådighed och griskhed” (glupskhet och girighet) får vi svenska läsare för första gången göra bekantskap med Michael Bach Ipsen som skönlitterär författare. Bach Ipsen som gjort sig känd för ingående kännedom om danska dialekter använder sig dessa kunskaper i ett par humoristiska porträtt där vendelsbomål och sönderjysk visar sig vara nog så svåra dialekter även för infödda danskar men som också innehåller mycket av jordnära och folklig klokskap.

Antologin är som sagt mångfacetterad och de många författarnas temperament och bakgrund ger stor variation åt texterna men med en gemensam faktor i att de allesammans är tänkvärda och underhållande.

Arne Rubensson

Anmärkning: Boken kan beställas från modersmaalselskabet.dk/bestilling för 169 DKK (c:a 230 SEK) plus frakt 49 DKK (ca. 67 SEK). Fraktpriset gäller även till Sverige. Modersmål-Selskabet skickar med PostNord. Det går att betala med Swish eller överföring till svenskt konto. Den informationen utgår till alla som beställer i Sverige.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Suzanne Talhouk, poet från Libanon, håller ett passionerat anförande till försvar för arabiskan gentemot engelskans expansion på arabiskans bekostnad. På det egna modersmålet kan du säkert uttrycka det som du inte kan på andra språk. TED-anförandet har haft mer än 1,5 miljoner visningar. På arabiska med löpande engelsk textöversättning.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel ”Engelska skolan är till för sådana som mig” i Arbetet den 21/12 2020 summerade Alva Cedergren sin skolgång på Internationella Engelska Skolan i Karlstad. Hon skriver bland annat:

”Det är den delen av berättelsen som vinstförespråkarna mer än gärna lyfter upp i friskoledebatten. Men det fanns också en annan – i högsta grad närvarande – sida av skolgången.

Om det gick dåligt på ett prov hände det att jag och mina klasskamrater fick gå åt sidan och gissa de rätta svaren till en lärare som gav oss ledtrådar. När vi lyckats justerades betyget upp. 

Behändigt nog ökade skolans genomsnittliga betyg och “rätt” elever lockades att söka sig dit. För en nystartad friskola är det viktigt att få ett imponerande rykte om sig att kunna visa på resultat. 

När jag fick för lågt betyg i ett ämne som saknade nationella prov, hemkunskap, räckte det för mig att be läraren att höja från D till B så gjorde den det.  

Min bästa kompis som gick kommunalt kunde inte göra samma sak och tyckte det var väldigt orättvist, hon var duktig men fick ändå lägre betyg än mig.

Den mångfald som var värdefull och präglade min klass i årskurs 6 mattades över tiden ut. Klassen som lämnade skolan i nian var mer homogen.

Under terminernas gång slogs elevgrupper samman och blev större, många hoppade av. Jag hörde också talas om hur elever kallades in till kontor och fick förklarat för sig att de hade lämpat sig bättre på en annan skola. 

Berättelserna handlade om allt från att Engelska skolan inte hade möjligheten att specialanpassa utbildningen till särskilda behov eller att disciplininriktningen inte verkade passa eleven. 

Den unika skola jag gynnades av verkade arbeta aktivt med att exkludera andra.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)