Språkförsvaret

Sara Lövestam får Språkförsvarets hederspris för sina texter om språket.

 

SvD Kultur

Publicerad 15:53

 

Språkvetaren och författaren Sara Lövestam – som regelbundet skriver språkspalter i SvD – tilldelas Språkförsvarets hederspris för att hon ”undersöker svenska språkets hemligheter och irrgångar på ett lättfattligt och spännande sätt för både den erfarna språkmänniskan och nykomlingen i språket”. Hon tar emot priset vid en offentlig ceremoni i Foajén, Årsta Folkets hus, på lördag.

 

Samtidigt utnämns Coop till Årets anglofån för att ha ”lyckats med den icke berömvärda bedriften att ersätta produktnamn på de nordiska språken med engelska i de nordiska länderna”.

Språkförsvaret är ett partipolitiskt obundet nätverk som arbetar för att stärka det svenska språket och motverka domänförluster.
 
P.S Prisceremonin äger rum kl. 12.00 - 13.00 Fritt inträde.
 
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Lyssnade på ”Trädgården med Pernilla och John” i P1, och där dök oväntat en språkfråga upp. En lyssnare hade hört av sig och påpekade att programledarna saknade ett svenskt ord för ”deadheading”, det vill säga att ta bort överblommade blommor. Lyssnaren ville tipsa om att man kan säga ”nipsa”, som hennes mormor brukar säga. Detta föranledde programledaren Pernilla Månsson Colt att kalla in ”någon som kan det där med språk”, vilket i svensk media ofta betyder Fredrik Lindström. Hon frågar honom om nipsa är ett bra ord, varpå Lindström påpekar att alla ord som funkar är bra, och att han inte rangordnar ord. På en fråga säger han också att han känner till ordet och att det ingår i hans eget språkbruk. Är förstås släkt med verbet nypa och har en vidare betydelse än ”deadheading”. (Själv skulle jag säga snarare säga knipsa.) Den andre programledaren, engelsmannenJohn Taylor, säger att de vill vårda det svenska språket och ha ett eget ord för ”deadheading”. En bra ambition tycker Fredrik Lindström och tipsar då om ordet ”döplockning” som han googlat på och som tydligen används en del. Men han tillägger något som jag tycker är tänkvärt: att vi i Sverige har för mycket respekt när det gäller språkfrågor och tänker att vi måste vända oss till någon myndighet eller expert, men som han säger, ”ni kan hitta på vilket ord ni vill, språket är en fri marknad, om man har för mycket respekt kommer svenskan att dö ut.”


Det där med att importera engelska ord och uttryck och undra om det finns något ord på svenska för det är något som man hör om i media då och då, och ofta blir man förundrad över hur kort ”språkminnet” är. Häromveckan pratades i radio om M Sverige (f d Motomännens riksförbund) som har något de kallar för ”Nationella potthålsveckan”. Det undrades om det finns något svenskt ord för det direktöversatta "potthål”. Ja, vad sägs om väggrop/ar eller grop/ar i vägen? tänkte jag. Men det var inget som någon i programmet lyckades komma på, och inget annat ord kom på förslag heller.


Det är bara de senaste åren som anglicismen ”potthål” efter ”pot hole” har börjat användas i svenskan. Plötsligt fanns bara ordet där, och trängde ut väggroparna. Det är som det finns invasiva ord, precis som invasiva växter. Jag minns att jag stötte på ordet ”pot hole” för första gången år 2010 när jag jobbade med en översättning. Att direktöversätta till ”potthål” var inget jag ens reflekterade över, för jag hade aldrig hört eller sett det ordet i svenskan. Men femton år senare har det tydligen blivit så etablerat att människor i media inte ens kan komma på en synonym till det!


Susanne L-A


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I hjärtat av lingvistiken finns en radikal premiss: alla språk är lika. Detta ligger till grund för allt vi gör på Endangered Language Alliance, en excentrisk storfamilj av lingvister, språkaktivister, polyglotter och vanliga människor, vars uppdrag är att dokumentera utrotningshotade språk och stödja språklig mångfald, särskilt i världens hyperdiversifierade städer.


Språk är ett universellt och demokratiskt faktum som genomsyrar alla mänskliga samhällen: ingen mänsklig grupp är utan språk, och inget språk är överlägset något annat. Mer än ras eller religion är språk ett fönster mot de djupaste nivåerna av mänsklig mångfald. Den välbekanta kartan över världens cirka 200 nationalstater är ytlig jämfört med den lite kända kartan över dess 7 000 språk. Vissa språk kan vara specialiserade på att tala om melankoli, tång eller atomstruktur; vissa grammatiker kan glänsa med verbkonjugationer medan andra briljerar med syntaktiska uppfinningar. Språk representerar tusentals naturliga experiment: sätt att se, förstå och leva som bör ingå i varje meningsfull beskrivning av vad det innebär att vara människa.


Användare av sanskrit, latin, grekiska, hebreiska, arabiska, persiska, mandarin, engelska och liknande har ständigt hävdat att deras språk är heligare, mer perfekta eller mer anpassningsbara än de oskrivna, icke standardiserade ”dialekter” som de ser ner på. Men ur ett språkligt perspektiv är inget språk som används av en modersmålstalare på något sätt underlägset, än mindre trasigt. De allra flesta språk har alltid varit muntliga, och det skrivna språket är en relativt ny uppfinning som varit förbehållen en liten elit i ett fåtal högt centraliserade samhällen. Skrivandet är uppenbarligen en inlärd teknik för medveten kodning, i jämförelse med de naturliga och universella mänskliga beteendena att tala och teckna.


Uppfattningar om språklig överlägsenhet eller underlägsenhet baseras inte på något som har med språken själva att göra, utan på talarnas makt, klass eller status. Varje språk som tecknas eller talas av modersmålstalare är ett fullt utrustat system för att hantera de grundläggande kommunikativa behoven i vardagen, med förmåga att skapa eller låna ord efter behov. ”Språk skiljer sig väsentligen åt i vad de måste förmedla, inte i vad de kan förmedla”, sa lingvisten och polyglotten Roman Jakobson. Med andra ord: det är möjligt att säga vad som helst på vilket språk som helst, men varje språks grammatik kräver att talarna markerar vissa delar av verkligheten och inte andra, hur omedvetet det än är. Det är detta som gör lingvistiken så fascinerande och avslöjande.


Ross Perlin i The Guardian 22/2 2024


Läs vidare här!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Söndagens svenskspråkiga sång


Cherrie – Stockholm i natt


Söndagens svenskspråkiga dikt


Ur Vid vattnet


Här på en bänk vid vattnet har jag glömt mig kvar.

Jag lyss till lätta skvalp. Ett tåg därborta far.

Ett skuggskepp länsar in mot Slussens ljusreklamer,

och som en jätteramp är hela kajen tänd.

Vad spelas det i kväll för olycksdigra dramer

bland svartnande kulisser i en gammal gränd,

ni ädla herrar, ni tillbedjansvärda damer?


Den yra staden kan ej gå till sängs. Den dras

mot blänk och bloss, den dränker sömnen i ett glas

och dagens slit i surret omkring nöjeshjulet.

En stad för starka. Ingen stad att åldras i.

Du slipper inte undan tiden, hur förstulet

du suckar efter allt som en gång är förbi

och möter allt det nya misstänksamt och mulet.


Det nya och det gamla! Jag har aldrig känt

Det som en dödlig kamp, när de ha bältespänt.

Det är ju bara livets rytm i alla tider.

Är inte det som lyfter sig med trotsigt krav

och det som nått sin topp och långsamt nedåt glider

blott vågor, stigande ur samma stora hav

och sjunkande tillbaks i havet vad det lider?


Bo Bergman


(Denna  nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Priserna kommer att överräckas i samband med en offentlig ceremoni i Foajén, Årsta Folkets hus, Hjälmarsvägen 26, Årsta torg, Årsta i Stockholm lördagen den 10/5 kl. 12.00 - 13.00 Följande motiveringar har getts: 

 

Sara Lövestam tilldelas Språkförsvarets hederspris


Sara Lövestam undersöker svenska språkets hemligheter och irrgångar på ett lättfattligt och spännande sätt för både den erfarna språkmänniskan och nykomlingen i språket. Hon förklarar ortografi, satslära, talesätt och ordklasser med samma outtröttliga energi och glädje. 


Coop  utnämns härmed till  Årets anglofån 2024


Coop har lyckats med den icke berömvärda bedriften att ersätta produktnamn på de nordiska språken med engelska i de nordiska länderna. Coops märkliga motivering till detta tilltag är att de engelska produktnamnen ska ”öka inklusiviteten” för alla Coops kunder. Det är förstås precis tvärtom.


Coop som rikstäckande livsmedelskedja borde leva upp till språklagens krav, även om man inte formellt är en del av den offentliga sektorn.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)