Språkförsvaret

Erik Helmerson skriver i Dagens Nyheter i dag  bland annat:

”Minns ni lokatorn och luvungen? För exakt tjugo år sedan var de så i ropet att de hamnade på listan över årets nyord. I dag är lokatorn bättre känd som elektronisk fotboja, och luvungen – ung person i suspekt jacka med luva – så vanlig att hen inte ens har ett namn. Mansskatten från samma år väntar fortfarande på att införas.”

Nej, jag minns inget av dessa ord och har heller aldrig använt dem. Jag har ändå följt nyordslistan sedan 2004.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Iwan Langermo skriver i Länstidningen Södertälje bland annat:

”Karstorp skriver vidare att varje skattekrona ska användas effektivt. Så är det definitivt inte i det nuvarande systemet. De två största friskolekoncernerna, Academedia och Internationella engelska skolan (IES) är i dag utlandsägda. Academedia ägs till över 60 procent av utländska investeringsfonder och IES ägs till största delen av en Luxemburgbaserad riskkapitalfond.

Academedia delade nyligen ut 300 miljoner kronor extra genom ett inlösenprogram. Räknar man in detta tillsammans med den ordinarie aktieutdelningen blir direktavkastningen 7,4 procent enligt tidningen Privata Affärer. Vanligtvis brukar direktavkastningen i aktiebolag ligga på ungefär tre procent. Academedia delade ut 478 miljoner kronor sammanlagt under räkenskapsåret 2024/2025. IES har för inte så länge sedan skickat en halv miljard kronor till ägarbolagen i koncernen.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

När jag den 1 januari 2025 skulle tvätta i en av de tre tvättstugorna på Tjurbergsgatan 36 på Södermalm i Stockholm satt en lapp fasttejpad på en av tvättmaskinerna. Till min häpnad och besvikelse var den handskrivna texten inte på svenska utan enbart på engelska. Texten löd: ”broken! don’t use!” Frågan som onekligen infinner sig är om skribenten är en svenskspråkig boende som föredrar engelska eller om han eller hon inte kan svenska. Trist i dubbel bemärkelse!

 

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tekst: Agnes Lenz Mathiasen

Master i Statsvitenskap ved Universitetet i Oslo og med i bestyrelsen Foreningen Nordens Ungdom i Norge. Lige nu på udveksling ved Stockholms universitet. 

Jeg blev så glad, da jeg opdagede at man kunne se en film med Emil fra Lønneberg på DRTV, da jeg var hjemme i juleferien. Jeg er vokset op med alle historierne fra Astrid Lindgrens verden, og gennem Emil, Pippi og Brødrene Løvehjerte, har jeg fået en række vigtige kompetencer.

Men til min store overraskelse så var filmen dubbet til dansk. Jeg gik derfor på jagt i DR’s tilbud af børne-TV, og opdagede at vores nabosprog næsten ikke er at finde i arkiverne.

Hvorfor mener DR at det er gavnligt at dubbe de skandinaviske sprog? Ja, svensk er et andet sprog, men trods alt et sprog, vi deler størstedelen af vores ord med. Det er synd for børn, at de ikke får lov til at lytte på deres nabosprog, og det er pinligt, at DR ikke gør mere for at fremme nordisk sprogforståelse.

Som et public service selskab mener jeg at DR har et ansvar for at introducere børn til sprog og kultur. Både Norge og Sverige producerer fremragende TV, og det er trist at DR frarøver børn chancen for at lære om vores nabolande. Ved at oversætte skandinavisk TV til dansk, så mister børn vigtige kompetencer i fremtiden.

Børn lærer ikke at forstå norsk og svensk, hvis de ikke hører det, og vi må ikke undervurdere børne-TV i læren af andre sprog. Mange børn lærer engelsk gennem spil og Youtube – hvorfor skal svensk og norsk være sværere?

Det var en sejr, da DR sikrede sig rettighederne til at sende den norske serie SKAM, som blev set af mange danske teenagere. Og det er dejligt at voksne og unge kan nyde godt af nordiske film og serier.

Men nu er det på tide at vi slår et slag for skandinavisk børne-tv og udnytter nogle af de spændende serier, som vores nabolande producerer. Vi skal stoppe med at undervurdere børns evne til at forstå og tilegne sig viden.

Når jeg snakker dansk til norske børn, så forstår de mig. De synes jeg snakker mærkeligt, men de har endnu ikke forstået at jeg snakker et andet sprog. Jeg nægter at tro på at danske børn er anderledes. Lad os udnytte børns åbenhed til sprog og give dem kompetencerne til at kunne bevæge sig frit i Norden.

Ønsker vi virkelig, at danske børn skal være dårligst til at forstå sine skandinaviske naboer? Det er pinligt at vi efterhånden må ty til engelsk, et sprog som er længere fra dansk end vores nabosprog.

(Artikeln publicerades ursprungligen i Politiken)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket  Språkförsvaret)

Det eller de språk vi använder har en stor betydelse för hur vi förstår oss själva, hur andra människor förstår oss, och hur vi förstår dem. Språk är tillsammans med kultur också bärare av historia och är vår viktigaste gemensamma samhällsinfrastruktur. Det bidrar till att skapa gemenskap och tillit och till att stärka demokrati och delaktighet. Den nordiska språkgemenskapen är därför viktig för den fortsatta utvecklingen av en gemensam nordisk identitet och bidrar på så sätt till att främja Norden som världens mest integrerade region.

I stora delar av Norden talas något av de skandinaviska språken, samtidigt som flera andra språk också hör hemma i vår flerspråkiga region. Och vi betraktar alla språk som likvärdiga, även om de inte alla har samma roll. De samhällsbärande språken i Norden, som kan användas för officiella ändamål, är danska, finska, färöiska, grönländska, isländska, norska (bokmål och nynorska), de samiska språken och svenska, varav de samiska språken och grönländska definieras som urfolksspråk. Följande språk har också en särställning som nationella minoritetsspråk genom sin långa närvaro i Norden: meänkieli, kvänska, finska, de samiska språken, romani chib, romanes, jiddisch och tyska. Därtill kommer de nordiska teckenspråken. Vidare har många nya språk och därmed nya modersmål tillkommit genom åren till följd av invandring från andra språkområden. I skolan lär sig alla barn och unga engelska och i varierande grad andra språk. Det är viktigt att vi i Norden har mycket goda kunskaper i språk med internationell räckvidd. Denna flerspråkighet och parallellspråkighet bidrar till att stärka Nordens ställning i världen och vår gemensamma vision.
Som nordisk gemenskap vill vi bevara och utveckla såväl alla våra språk som vår språkgemenskap. Enligt Helsingforsavtalet ska undervisning och utbildning i Norden omfatta undervisning om språk, kultur och samhällsförhållanden i de andra nordiska länderna, inbegripet Färöarna, Grönland och Åland. Vi vill stärka den gemensamma kunskapen om och förståelsen av de språk som talas, särskilt förståelsen av de skandinaviska språken. Intresset för nordiska språk och nordiskt samarbete behöver stärkas bland barn och unga. Det är de som ska föra den nordiska gemenskapen vidare.

Målet för denna deklaration är att lägga grunden för en övergripande, samlad, långsiktig och effektiv språkpolitik, där

1.    Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande,
2.    de samhällsbärande språken förblir samhällsbärande och kan fortsätta att användas som vetenskapliga språk,
3.    det nordiska samarbetet även i framtiden kommer att bedrivas på de skandinaviska språken, dvs. danska, norska och svenska, och
4.    alla språk som hör hemma i Norden lever vidare och utvecklas i en tid präglad av digitalisering inklusive artificiell intelligens, internationalisering och migration.

Den nordiska språkpolitiken kompletterar de nationella och har fokus på att säkerställa att alla nordbor

1.    kan tala, förstå, läsa och skriva det eller de språk som fungerar som samhällsbärande i det område där de bor, så att de aktivt kan delta i samhällslivet,
2.    kan kommunicera på minst ett skandinaviskt språk och har kunskaper i de andra skandinaviska språken, så att de kan delta i den nordiska språkgemenskapen,
3.    har möjlighet att bevara och utveckla sitt modersmål, urfolksspråk, teckenspråk och nationella minoritetsspråk, och
4.    har tillgång till information om språkliga rättigheter och språksituationen i Norden.

Målsättningarna i denna deklaration kommer att följas upp genom arbetsprogram som förnyas regelbundet. Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning och Nordiska ministerrådet för kultur kommer att se till att programmen utarbetas, antas och implementeras av relevanta sektorer för att uppnå målen i denna deklaration.

Källa: Nordisk ministerråd

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)