Språkförsvaret

Lägg ner de koloniala engelskspråkiga språkbytesskolorna - NU - De förstör svensk skola och det svenska språket!

Uppmärksam  

(Denna nätdagbok är knuten till Nätverket Språkförsvaret)

Tyskans ställning som vetenskapsspråk har försvagats i årtionden. Wolfgang Krischke ger imponerande bevis för detta i en undersökning i WELT. Vid Münchens tekniska universitet ges redan 70 av 111 masterutbildningar på engelska - Verein Deutsche Sprache (VDS) utnämnde inte helt felaktigt den dåvarande TU-presidenten Wolfgang A. Herrmann till årets språkförfalskare (Sprachpanscher på tyska – min anm.) 2015. Anglifieringen är som mest avancerad inom grundforskningen, särskilt inom naturvetenskaperna. ”Tysktalande kvantfysiker, molekylärbiologer eller astrokemister skriver bara på sitt modersmål när de vänder sig till en lekmannapublik”, säger Krischke. Ett annat exempel: För tjugo år sedan publicerades cirka en fjärdedel av den välrenommerade tidskriften Angewandte Chemie även på tyska. År 2007 tilldelades redaktörerna det tyska språkkulturpriset för detta.

I dag är endast fem procent av artiklarna översatta till tyska. Ralph Mocikat, läkare och ordförande i arbetsgruppen för tyska som vetenskapsspråk (ADAWIS), kommer till tals i artikeln. Han ser en ”avsevärd utarmning” i engelskans akademiska genomslagskraft, bland annat därför att den vetenskapliga terminologin berövas sin koppling till standardspråket. Att grundläggande termer som solförmörkelse eller cellkärna är levande skulle ha en ”epistemologisk kraft”. Konsekvenserna av engelskspråkig akademisk undervisning för undervisningens kvalitet förklaras också av att föreläsarna och studenterna inte har engelska som modersmål. Studier från Nederländerna och Skandinavien visar på tydliga negativa effekter på inlärningsframgången. ( welt.de - betalmur)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Detta upprop publicerades i Expressen den 13 januari:

UPPROP. ”Vi behöver prata mer om skönlitteraturens roll i undervisningen.” Det sa Skolverkets undervisningsråd Tammi Gustafsson Nadel vid pressträffen i början av december, när Skolverket och Kulturrådet på regeringens uppdrag presenterade ambitiösa skönlitterära läslistor för skolans alla stadier. Samma vecka la regeringen fram sitt förslag till ny lärarutbildning: ”Ämneskunskaper och lärarskicklighet - en reformerad lärarutbildning”. Skönlitteratur nämns överhuvudtaget inte i utredningen.

Vi som arbetar med språk och litteratur inom alla olika lärarutbildningar i Sverige hoppas att det är ett förbiseende.

I den statliga utredningen (SOU 2024:81) finns nu krav på mera metodik i läs- och skrivutveckling. Förstärkning av läs- och skrivinlärning nämns 152 gånger medan barnlitteratur nämns två gånger och båda gångerna som exempel på kursinnehåll som konkurrerar med utrymmet för utbildning i läs- och skrivutveckling. Vi menar att det också tydligt måste framgå i förslaget till ny lärarutbildning att läsning av skönlitteratur främjar läs- och skrivutveckling, kognitiv utveckling och lärande i alla ämnen.

Lärarna måste också kunna undervisa barn och unga i och om och genom skönlitteratur.

Både utredarna och regeringen är förstås väl insatta i forskning som visar att gemensam läsning och samtal om skönlitteratur behöver stärkas i förskolan, i grundskolan, på fritids och på gymnasieskolans alla program, inte minst inom svenska som andraspråk. Därför måste vi prata mer om skönlitteraturens roll i undervisningen också på lärarutbildningarna och då måste lärares förmåga att använda, tolka och värdera skönlitteraturen lyftas i förslaget till ny lärarutbildning. Läslistor räcker inte. Lärarna måste också kunna undervisa barn och unga i och om och genom skönlitteratur.  

Starka litteraturupplevelser är förutsättningen för att skapa engagerade och uthålliga läsare – både bland blivande lärare och bland barn och unga. Skönlitteratur är inte bara ett medel bland många för att träna läsförståelse, avkodning och ordkunskap. Allt det kommer på köpet för den som får möjligheten att utvecklas till litteraturläsare. Skönlitteratur och läsning är därför verktyg och förhållningssätt till kultur och bildning som rör hela lärarutbildningen.

Skönlitteratur borde därför skrivas in i följande formulering i författningsförslaget, som kommer att styra lärarutbildningar, och som nu tar upp läroböcker, medier och digitala verktyg:  

Visa förmåga att använda och värdera läroböcker, skönlitteratur och andra lärverktyg samt att säkert och kritiskt använda digitala verktyg och skönlitteratur i den pedagogiska verksamheten samt beakta betydelsen av olika mediers och digitala miljöers roll för denna.

Det skulle stärka skönlitteraturens ställning i hela skolväsendet i många år framåt. ”
________________________________________
Undertecknarna av uppropet är 68 litteraturvetare och lärarutbildare. Några av deras namn finns i nedanstående faktaruta (se länk till Expressen ovan).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Berghs School of Communication)

”Den senaste tiden har det skrivits mycket i media om den låga nivån på språket i kommunikations¬branschen och bland studenter på högskola och universitet, även inom ämnen som litteraturvetenskap. Vi fångade Svante Ahlman som är programansvarig för Art Director/Copywriter-programmet på Berghs över en fika ute i det fria för att höra hans syn på saken.

Är den låga nivån på språket något även du har noterat i din roll som programansvarig?

– Både ja och nej. Vi märker såklart av samma samhällstendenser som andra utbildningar, men jag tror att vi ser på dem lite annorlunda jämfört med mer akademiskt orienterade institutioner, eftersom vi hela tiden utgår från mottagarperspektivet när vi uttrycker oss och kommunicerar med människor. För våra studenter finns inget självändamål i att behärska ett avancerat språk i akademisk bemärkelse, men det är givetvis viktigt att äga ett nyansrikt språk baserat på förståelse och nyfikenhet inför andra människor och våra känsloliv.

Hur viktigt är språket när man arbetar med marknadsföring?

– Det är helt centralt. Kommunikation handlar om att dela en gemensam upplevelse och då måste vi som marknadsförare förstå dem vi talar med och kommunicera på mottagarens villkor. Där är en finkalibrerad språkkänsla förstås betydelsefull för att hitta rätt tilltal, tonalitet och att skapa rätt associationer. Språket är också superviktigt för vår egen förmåga att tänka originella tankar och formulera nyskapande och kreativa idéer. Jag är mer orolig för den konsekvensen av ett fattigt språk och den eventuella förflackning vi ser, än att en vetenskaplig språkdräkt upplevs främmande och svår att erövra.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På EFN-Ekonomikanalen den 11 januari  skrev Niklas Ekdal bland annat:

”Skolan har ersatt text med ’lyssneläsning’, läroböcker med PowerPoint och skriftliga prov med pratstunder. Ljudböcker står för två tredjedelar av litteraturen som säljs i Sverige.

I det längsta har jag försökt undvika gubbgnäll om språkligt förfall, men någon gång måste det sägas. På företags hemsidor, i myndighetstexter och reklam, till och med i tidningar som förr brukade korrekturläsas, har svenskan blivit ett misshandelsoffer.  

Tokiga ordval och syftningar är standard, ingen verkar bry sig. Det är knappast en slump att demokratin krisar i västvärlden samtidigt med språket. Kanske överlever rättsstat och näringsliv en visuell kultur där majoriteten blir funktionella analfabeter, men varför chansa?

På ett individuellt plan är priset uppenbart, i form av skenande psykisk ohälsa och skuldsättning bland unga. Om vi lyfter blicken från invanda debattvinklar som skolans driftsformer eller invandrares utanförskap kokar det ner till en civilisationskris. En språkkris.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)