Språkförsvaret

Var på jakt efter en ny cykelslang och ringde därför runt till tre sportaffärer i närområdet för prisuppgifter. Då jag ringde den sista affären svarar en man, helt obrytt, ”Hello, how can I help you?”

Jag svarar med ett enda ord: ”Svenska"! Mannen låter nu lite mer osäker på rösten men uthärdar: ”English, is it ok?” Jag svarar återigen: ”Svenska"! Irriterat mutter i andra luren, varpå en svensktalande personal tar över luren och jag får mitt ärende gjort.

Fundering: Vem är denne engelsktalande man att ta sig friheten att tvinga svenska kunder att tala ett främmande språk i sitt eget land och var har arbetsgivaren sitt huvud? Under armen tycks det mig!

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Laura Spinney skriver i The Guardian den 27 mars inledningsvis:

"När finansministern söker efter sätt att stimulera tillväxten vill jag påminna henne om att hon sitter på en enorm guldgruva - på den internationella dagen för flerspråkighet. År 2014 uppskattade den parlamentariska allpartigruppen för moderna språk att Storbritanniens outnyttjade språkliga potential var värd 48 miljarder pund. Det är 8 miljarder pund mer än vad Reeves lade till på skattekontot förra året, och om något har den vuxit, eftersom Brexit har omorienterat 'det globala Storbritannien' mot kunder utanför Europa. Fråga vem som helst som har engelska som modersmål och som handlar internationellt: om du ska köpa något duger engelska, men om du ska sälja är det bättre att tala kundens språk.

Språkundervisningen i Storbritannien har stadigt försämrats i 30 år, och en viktig orsak är bristen på kvalificerade språklärare. Det är en verklighet. En annan är att landet under samma period har blivit mer språkligt diversifierat. Det finns en växande grupp av flytande tvåspråkiga, ibland flerspråkiga, som ignoreras - deras andra språk stigmatiseras i vissa fall. Ofta är dessa språk inhemska i regioner som våra företag efter brexit gärna skulle vilja sälja till.

Inte nog med att regeringen inte utnyttjar denna pool av talare, den låtsas att poolen inte existerar. I folkräkningen för England och Wales 2021 ställdes en fråga om språk: 'Vilket är ditt huvudspråk?' (och för dem som inte svarade 'engelska' på den frågan: 'Hur väl kan du tala engelska?'). För en person som talar mer än ett språk, sa neurovetenskapsmannen Thomas Bak vid University of Edinburgh till mig, är det som att fråga en förälder till flera barn: ”Vilket är ditt viktigaste barn?” Människor hindrades från att förklara att de talade ett språk hemma och ett annat på jobbet. (Frågan var något annorlunda i Skottland, men knappast mer informativ).

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok ärknuten till nätverket Språkförsvaret)

Forskarseminariet i Lingvistik, Yair Sapir (Högskolan Kristianstad): ”Elfdalska (älvdalska) - ursprung, släktskap och sociolingvistisk status

9 april 2025 10:15 till 12:00 Seminarium (se Zoom-länk här!)

Sammanfattning

I mitt föredrag kommer jag att presentera Sapir & Lundgrens (2024) hypoteser om älvdalska - den första handlar om uppkomsten av fornnordiska i Dalarna mellan 500- och 800-talet e.Kr som ett resultat av handelsförbindelser mellan lokala jägare och samlare i Dalarna och bönder i Uppland, ett språk som gradvis utvecklades till äldre dalmål och älvdalska, den andra rör utvecklingen av övre siljanmål/älvdalska genom vågor av influenser från norska regioner, å ena sidan, och Mälardalen i Sverige, å andra sidan, fram till ca. 1400, varefter de övre siljanmålen, särskilt ”klassisk älvdalska”, förblev relativt stabila fram till början av 1900-talet. Slutligen kommer jag att skildra situationen för älvdalskan sedan början av 1900-talet, dvs. ”modern älvdalska”, dess nuvarande situation samt försöken att revitalisera språket och få det officiellt erkänt som ett officiellt språk i Sverige.

Länk:

A Grammar of Elfdalian | UCL Press

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ovanstående fråga diskuterades i Förmiddag med i P1 tisdag 25 mars. Att finlandssvenska dialekter kommit på tapeten är naturligtvis en följd av att finlandssvenska KAJs skrällsuccé med ”Bara bada bastu” efter segern i melodifestivalen. Det har synliggjort språklig variation och en språklig kreativitet som humorgruppen KAJ representerar, och dessutom har det svenska i Finland blivit uppmärksammat, menar Caroline Sandström, språkforskare från Helsingfors.

Lyssnaren får också veta lite om de olika dialekter som finns inom finlandssvenskan. KAJ har till exempel Vörådialekt från Österbotten, medan Caroline Sandström själv är uppväxt med Sibbodialekt från Nyland i södra Finland.

Att dialekterna har bevarats tillskriver Sandström det perifera läget i förhållande till Sverige och Mälardalen där rikssvenskan utvecklades, men också en dialektstolthet och stolthet över den egna bygden. Hon tror att det behövs ett band till platsen och jorden för att en dialekt ska bli befäst och hållas stark. Stoltheten kommer ur en identitet, att man själv duger och att det språk man själv talar är fint nog.

Medverkar gör också Joel ”Sesar” Rönn, finlandssvensk medieprofil. Han gör en karaktär som heter Österbottensfarsan, vars dialekt vi får höra prov på, och det framkommer att ett ord som ”paja” betyder helt olika saker på svenska och finlandssvenska – på det senare betyder det ungefär att smeka eller stryka medhårs.

Att dialekterna lever kvar på ett annat sätt i Finland tror Caroline Sandström kan bero på att den språkliga variationen är mindre i Sverige, vilket hon lade märke till när hon en kort tid bodde här. Programledaren Jack Lantz frågar varför vi i Sverige är så språkligt okreativa, och hon lyfter fram standardiseringen och närmandet till skriftspråket. Men hon påpekar också att visst används dialekter även i Sverige. Joel Rönn pekar också på att det faktum att man konsumerar så mycket underhållning och annat på (riks)svenska här, till skillnad från Finland. Han drar en intressant parallell till USA, där alla filmer och serier görs i Hollywood vilket enligt honom har gjort att alla vill prata på samma sätt, och olika amerikanska dialekter och accenter har dött ut, till exempel ”gammal New York-dialekt”.

Men båda två påpekar att det skett en positiv utveckling bara de senaste tio åren i Finland, med mycket poesi, låtskriveri och teater på finlandssvensk dialekt, liksom förstklassig humor. Detta har växt fram ur lokalrevyer och liknande där man på ett effektivt sätt har kritiserat utifrån ett underifrånperspektiv.

Och nu har denna blomstring för finlandssvenskan alltså lett till att vi i Sverige – äntligen – har fått ett bidrag till Eurovisionsfinalen som framförs på svenska. Tänk att det skulle till en humorgrupp från Österbotten för att klara av den bedriften!

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej!

 

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)