Språkförsvaret

Laura Spinney skriver i The Guardian den 27 mars inledningsvis:

"När finansministern söker efter sätt att stimulera tillväxten vill jag påminna henne om att hon sitter på en enorm guldgruva - på den internationella dagen för flerspråkighet. År 2014 uppskattade den parlamentariska allpartigruppen för moderna språk att Storbritanniens outnyttjade språkliga potential var värd 48 miljarder pund. Det är 8 miljarder pund mer än vad Reeves lade till på skattekontot förra året, och om något har den vuxit, eftersom Brexit har omorienterat 'det globala Storbritannien' mot kunder utanför Europa. Fråga vem som helst som har engelska som modersmål och som handlar internationellt: om du ska köpa något duger engelska, men om du ska sälja är det bättre att tala kundens språk.

Språkundervisningen i Storbritannien har stadigt försämrats i 30 år, och en viktig orsak är bristen på kvalificerade språklärare. Det är en verklighet. En annan är att landet under samma period har blivit mer språkligt diversifierat. Det finns en växande grupp av flytande tvåspråkiga, ibland flerspråkiga, som ignoreras - deras andra språk stigmatiseras i vissa fall. Ofta är dessa språk inhemska i regioner som våra företag efter brexit gärna skulle vilja sälja till.

Inte nog med att regeringen inte utnyttjar denna pool av talare, den låtsas att poolen inte existerar. I folkräkningen för England och Wales 2021 ställdes en fråga om språk: 'Vilket är ditt huvudspråk?' (och för dem som inte svarade 'engelska' på den frågan: 'Hur väl kan du tala engelska?'). För en person som talar mer än ett språk, sa neurovetenskapsmannen Thomas Bak vid University of Edinburgh till mig, är det som att fråga en förälder till flera barn: ”Vilket är ditt viktigaste barn?” Människor hindrades från att förklara att de talade ett språk hemma och ett annat på jobbet. (Frågan var något annorlunda i Skottland, men knappast mer informativ).

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok ärknuten till nätverket Språkförsvaret)

Forskarseminariet i Lingvistik, Yair Sapir (Högskolan Kristianstad): ”Elfdalska (älvdalska) - ursprung, släktskap och sociolingvistisk status

9 april 2025 10:15 till 12:00 Seminarium (se Zoom-länk här!)

Sammanfattning

I mitt föredrag kommer jag att presentera Sapir & Lundgrens (2024) hypoteser om älvdalska - den första handlar om uppkomsten av fornnordiska i Dalarna mellan 500- och 800-talet e.Kr som ett resultat av handelsförbindelser mellan lokala jägare och samlare i Dalarna och bönder i Uppland, ett språk som gradvis utvecklades till äldre dalmål och älvdalska, den andra rör utvecklingen av övre siljanmål/älvdalska genom vågor av influenser från norska regioner, å ena sidan, och Mälardalen i Sverige, å andra sidan, fram till ca. 1400, varefter de övre siljanmålen, särskilt ”klassisk älvdalska”, förblev relativt stabila fram till början av 1900-talet. Slutligen kommer jag att skildra situationen för älvdalskan sedan början av 1900-talet, dvs. ”modern älvdalska”, dess nuvarande situation samt försöken att revitalisera språket och få det officiellt erkänt som ett officiellt språk i Sverige.

Länk:

A Grammar of Elfdalian | UCL Press

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ovanstående fråga diskuterades i Förmiddag med i P1 tisdag 25 mars. Att finlandssvenska dialekter kommit på tapeten är naturligtvis en följd av att finlandssvenska KAJs skrällsuccé med ”Bara bada bastu” efter segern i melodifestivalen. Det har synliggjort språklig variation och en språklig kreativitet som humorgruppen KAJ representerar, och dessutom har det svenska i Finland blivit uppmärksammat, menar Caroline Sandström, språkforskare från Helsingfors.

Lyssnaren får också veta lite om de olika dialekter som finns inom finlandssvenskan. KAJ har till exempel Vörådialekt från Österbotten, medan Caroline Sandström själv är uppväxt med Sibbodialekt från Nyland i södra Finland.

Att dialekterna har bevarats tillskriver Sandström det perifera läget i förhållande till Sverige och Mälardalen där rikssvenskan utvecklades, men också en dialektstolthet och stolthet över den egna bygden. Hon tror att det behövs ett band till platsen och jorden för att en dialekt ska bli befäst och hållas stark. Stoltheten kommer ur en identitet, att man själv duger och att det språk man själv talar är fint nog.

Medverkar gör också Joel ”Sesar” Rönn, finlandssvensk medieprofil. Han gör en karaktär som heter Österbottensfarsan, vars dialekt vi får höra prov på, och det framkommer att ett ord som ”paja” betyder helt olika saker på svenska och finlandssvenska – på det senare betyder det ungefär att smeka eller stryka medhårs.

Att dialekterna lever kvar på ett annat sätt i Finland tror Caroline Sandström kan bero på att den språkliga variationen är mindre i Sverige, vilket hon lade märke till när hon en kort tid bodde här. Programledaren Jack Lantz frågar varför vi i Sverige är så språkligt okreativa, och hon lyfter fram standardiseringen och närmandet till skriftspråket. Men hon påpekar också att visst används dialekter även i Sverige. Joel Rönn pekar också på att det faktum att man konsumerar så mycket underhållning och annat på (riks)svenska här, till skillnad från Finland. Han drar en intressant parallell till USA, där alla filmer och serier görs i Hollywood vilket enligt honom har gjort att alla vill prata på samma sätt, och olika amerikanska dialekter och accenter har dött ut, till exempel ”gammal New York-dialekt”.

Men båda två påpekar att det skett en positiv utveckling bara de senaste tio åren i Finland, med mycket poesi, låtskriveri och teater på finlandssvensk dialekt, liksom förstklassig humor. Detta har växt fram ur lokalrevyer och liknande där man på ett effektivt sätt har kritiserat utifrån ett underifrånperspektiv.

Och nu har denna blomstring för finlandssvenskan alltså lett till att vi i Sverige – äntligen – har fått ett bidrag till Eurovisionsfinalen som framförs på svenska. Tänk att det skulle till en humorgrupp från Österbotten för att klara av den bedriften!

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej!

 

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den økende bruken av store generative språkmodeller stiller Norge overfor større språklige utfordringer enn noen gang tidligere.

Store generative språkmodeller (KI-modeller) står for en stadig større del av tekstproduksjonen i Norge. KI-verktøyene brukes til alt fra oversettelser og skriving av tekst og sammendrag til språkvask og språkforbedring. Språkrådets egne undersøkelser i 2024 viser at tekster som er laget av de mest brukte språkmodellene i det norske markedet, holder så lav språklig kvalitet at brukerne ikke kan stole på at de er i tråd med norsk rettskriving og tegnsetting. Undersøkelsene viser at nynorsktekster har vesentlig dårligere kvalitet enn bokmålstekster, og at nynorskfeilene er grovere. I KI-generert tekst på norsk, både bokmål og nynorsk, skinner dessuten engelsk syntaks og fraseologi igjennom. 

De statistisk baserte modellene «flater» også ut den norske rettskrivinga, slik at normmangfoldet vårt blir mindre synlig.

Når KI-generert norsk over lengre tid preger en stadig større andel av tekstene som språkbrukerne møter, vil det påvirke oppfatninga av hva som er god og korrekt norsk. Da står vi i fare for å komme i en situasjon der vi har mistet den demokratiske kontrollen over utviklinga av vårt eget språk, og der den operative normeringa av norsk språk er overlatt til internasjonale teknologigiganter.

Skal fellesspråket norsk virke om krisen inntreffer, må det hele tiden holdes i god skikk.

Norsk er nasjonalt hovedspråk i Norge, og det er en nøkkelressurs i beredskapssammenheng. Gode lese- og skriveferdigheter i hele befolkninga er viktig vern mot spredning av desinformasjon og en forutsetning for god kommunikasjon når det trengs som aller mest. Skal fellesspråket norsk virke om krisen inntreffer, må det hele tiden holdes i god skikk. Det innebærer blant annet at norsk fagspråk og terminologi må holdes ved like og videreutvikles, og at norsk språkteknologi må styrkes i åra som kommer. Da trengs det trygge og pålitelige generative språkmodeller.

I 2024 vedtok Språkrådets styre en ny virksomhetsstrategi for perioden 2025 til 2028. Strategien løfter fram demokrati, inkludering og integrering, KI og språkteknologi og språk i skole og høyere utdanning som prioriterte områder for den språkpolitiske innsatsen i den kommende fireårsperioden. Dette vil være de viktigste innsatsfeltene i arbeidet med å støtte opp under hovedmålet for den norske språkpolitikken: å sikre norsk som samfunnsbærende språk. 

Språkrådet har i 2024 utviklet et indikatorgrunnlag for evaluering av tilstanden for språkene våre og effektene i samfunnet av den samlede språkpolitiske innsatsen. I åra framover vil Språkrådet videreføre dette arbeidet ved å etablere en egen enhet for innsikt og analyse. Språkpolitikken er sektorovergripende, og Språkrådet har det operative ansvaret for dette store politikkfeltet. For å få en best mulig innretning i arbeidet vårt med operasjonalisering og for å bistå sektorene med å sette i verk presise og virkningsfulle oppfølgingstiltak der behovene er størst, må Språkrådet både ha god tilgang til statistikk og data og kompetanse og kapasitet til å gjøre de relevante tilstandsanalysene.

Teksten blir også publisert i Språkrådets årsrapport for 2024.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)